Gammalsvenska (dialekt)

För andra betydelser, se Gammalsvenska.
Gammalsvenska
Gammölsvänsk
Talas iUkraina Ukraina
RegionGammalsvenskby, Zmijivka, Cherson oblast, Ukraina
Antal talare10 (2014)[1]
SpråkfamiljIndoeuropeiska språk
Språkkoder
ISO 639‐3–

Gammalsvenska eller gammalsvenskbymål är den dialekt av svenska som talas av svenskbybor i Gammalsvenskby i Ukraina. 2014 talades gammalsvenska endast av 10 personer, av vilka samtliga var kvinnor.

Fonologi

Gammalsvenskbymålets fonologi har beskrivits mest utförligt först av Anton Karlgren i Gammalsvenskby. Uttal och ordböjning i Gammalsvenskbymålet, skriven 1906, men utgiven först 1953. Hans artikel är en beskrivning av dialektens uttal och ordböjning hos fyra huvudinformanter: Andreas Andersson Utas (född 1883), Kristoff Hoas (född 1877), Simon Hoas (född på 1860-talet) och Mats Petersson Annas (född på 1840-talet).[2]

I en artikel publicerad 2020 beskrev språkforskaren Alexander Mankov gammalsvenskbymålets fonologi baserat på inspelningar från tre talare: Anna Lyutko (född 1931), Melitta Prasolova (född 1926) och Lidia Utas (född 1933).[3][4] Gammalsvenskbymålets fonologi karakteriseras bland annat av avsaknaden av de rundade främre vokalerna /yː/ och /øː/. Öppet /œː/ existerar bara allofoniskt. Vidare har två så kallade primära diftonger bevarats: /ɛi/ och /œʉ/.[5] Hos konsonanterna finns så kallat tjockt l [ɽ], oaspirerade klusiler /p t k/. Vidare har /ɡ k/ inte palataliserats före främre vokaler, och /s/ har utvecklat allofonen [z] på grund av assimilation.[5] Inom prosodin finns ingen ordaccent.[5]

Vokaler

Kyrkan i Gammalsvenskby, där gammalsvenska fortfarande talas av en handfull personer.

Enligt Alexander Mankov har gammalsvenskbymålet sex korta och sju långa vokalfonem, det vill säga betydelseskiljande vokaler.[6]

Korta vokalfonem
Främre Central Bakre
Sluten i[a] ɞ[b][8] u[c]
Mellan ɛ[d] (e[e]) o
Öppen a
  1. ^ Sänks i vissa positioner eller ord till [e̝].[6] I obetonade ändelser är vokalen mera sluten i slutna stavelser, t.ex. [rɛdik] ’rädisa’, men mera öppen i öppna stavelser, t.ex. kirke ’kyrka’.[6]
  2. ^ Kort /ɞ/ motsvarar standardsvenska /ɵ/, d.v.s. kort u-ljud, men till skillnad från uttalet i centralsvenska är vokalen öppnare och med putande läppar. Sålunda motsvaras ’buske’ av [bɞsːk] och ’rulla’ av [rɞlː], men vissa talare har ett mera slutet uttal [ʉ], d.v.s. som en kort version av motsvarande långa vokal. Före tjockt l-ljud [ɽ] rundas vokalen till ett öppet ö-ljud [œ], t.ex. [kœɽe] ’kulen’.[7]
  3. ^ I obetonad position i öppna stavelser realiseras vokalen ibland mera öppet som [o̝], t.ex. [rœːu]~[rœːo̝] ’sårskorpa, ruva’.[9]
  4. ^ Rundas till [œ] före [ɽ], t.ex. [hœɽɡ] ’helg’.[7]
  5. ^ Ett obetonat kort e-ljud i ändelser varierar mellan ett slutet uttal [e] i de flesta positioner, t.ex. [krɛvet] ’kräfta’, ett öppet [ɛ] före [r], [ʈ] och [ɲ], t.ex. i [vintɛr] ’vinter’. Före [ɽ] rundas vokalen till [œ] i vissa ord, enligt Edvin Lagman ursprungligen enbart i långstaviga ord, medan vokalen i kortstaviga ord realiserades [ɛ], t.ex. [tviːvœɽ] ’tvivel’ kontra [likɛɽ] ’nyckel’. Enligt Alexander Mankov har dock denna ursprungliga distinktion gått förlorad hos dagens talare, där [œ] och [ɛ] står i fri variation i denna position.[9]
Långa vokalfonem
Främre Central Bakre
Sluten iː ʉː uː
Mellansluten eː[a] oː[b]
Mellanöppen ɛː[a]
Öppen aː
  1. ^ [a b] Både långt e-ljud /eː/ och långt ä-ljud /ɛː/ realiseras framför [ɽ] som ett öppet ö-ljud [œː], t.ex. [spœːɽ] ’spegel’ och [sjœːɽ] ’själ’. I andra ord går [œː] tillbaka på ett ursprungligt ö-ljud, t.ex. [jœːɽ] ’öl’.[10]
  2. ^ Realiseras i vissa positioner som ett slutet å-ljud [o̝ː], t.ex. i andra mera öppet som [oː].[11]

Diftonger

Gammalsvenskbymålet har två diftonger: /ɛːi̯/ och /œːʉ̯/. De är för det mesta långa, vanligtvis motsvarande långt e-ljud /eː/ och långt ö-ljud /øː/ på standardsvenska, och går tillbaka på de ursprungliga urnordiska diftongerna *ei och *au, t.ex. i [hɛːi̯m] ’hem’ och [kvɛːi̯t] ’vete’, respektive [lœːʉ̯k] ’lök’ och [fɽœːʉ̯t] ’flöt’.[12] Framför långa konsonanter och konsonantkluster förkortas diftongerna, t.ex. i [ɛilːd] ’eld’.[13] I vissa enstaka ord förekommer andra diftonger, t.ex. [bai̯t] ’efter’ (sammandraget av bak-efter).[14]

Prosodi

Betoning

Gammalsvenskbymålet har vanligtvis betoningen på första stavelsen i ord. Detta gäller även i sammansättningar, men där får även andra ledet en stark bibetoning.[15][16] I vissa sammansättningar faller dock betoningen på ett senare led, t.ex. [jʉːɛ̯ɽˈaftar] ’julafton’.[15] Vissa prefix är även alltid obetonade som i standardsvenskan, t.ex. be- i bedrág ’bedra’ eller fär- i färsvinn ’försvinna’.[15]

Ordaccent

Likt estlandssvenskan[17] och många finlandssvenska dialekter[18] har gammalsvenskbymålet ingen ordaccentsdistinktion.[19]

Lexikon

Exempel på gammalsvenska[20]
Gammalsvenska Pattana Katüflar Pürkan Kärpsar Himmäl Knjüt Stövla Boklezane Düllje Parohod
Estniska Pardid Kartulid Porgandid Kõrvitsad Taevas Sõlm Saapad Tomatid Pirn Aurulaev
Svenska Ankor Potatisar Morötter Pumpor Himmel Knut Stövlar Tomater Päron Ångbåt
Tyska Enten Kartoffeln Möhren Kürbisse Himmel Knoten Stiefel Tomaten Birne Dampfschiff
Ukrainska Kachky Kartoplya Morkva Garbuzy Nebo Vuzol Choboty Baklazjan (aubergine) Grusha Paroplav
Ryska Utki Kartyflji Morkovki Tykvi Nebo Yzli Sapogi Baklazjan (aubergine) Grushi Parochod
Engelska Ducks Potatoes Carrots Pumpkins Sky Knot Boots Tomatoes Pear Steamship

Referenser

Noter

  1. ^ Mankov 2014.
  2. ^ Karlgren 1953, s. 7.
  3. ^ Mankov 2020, s. 67.
  4. ^ Mankov 2017, s. 401.
  5. ^ [a b c] Mankov 2020, s. 103f.
  6. ^ [a b c] Mankov 2020, s. 85–88.
  7. ^ [a b] Mankov 2020, s. 86.
  8. ^ Karlgren 1953, s. 11.
  9. ^ [a b] Mankov 2020, s. 92f.
  10. ^ Mankov 2020, s. 89.
  11. ^ Mankov 2020, s. 89f.
  12. ^ Mankov 2020, s. 90.
  13. ^ Mankov 2020, s. 91.
  14. ^ Mankov 2020, s. 91f.
  15. ^ [a b c] Mankov 2020, s. 94–97.
  16. ^ Karlgren 1953, s. 16.
  17. ^ Schötz & Asu 2015.
  18. ^ Ivars 2015, s. 60ff.
  19. ^ Mankov 2020, s. 94.
  20. ^ Mankov 2018.

Källförteckning

  • Ivars, Ann-Marie (2015). Dialekter och småstadsspråk: Svenskan i Finland - i dag och i går 1:1. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 0039-6842 ; 798. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. https://www.sls.fi/sv/utgivning/dialekter-och-smastadssprak 
  • Karlgren, Anton (1953). ”Gammalsvenskby: Uttal och böjning i Gammalsvenskbymålet”. Svenska landsmål och svenskt folkliv. https://www.isof.se/download/18.317326fe1795688972721a70/1622041785159/Svenska%20landsm%C3%A5l%20och%20Svenskt%20folkliv_1952_bilaga_h264.pdf. 
  • Mankov, Alexander E. (2014-08-27). ”A Scandinavian Island in a Slavonic Linguistic Environment. The Dialect of Gammalsvenskby: Nouns (Paper 2)” (på engelska). Slověne = Словѣне. International Journal of Slavic Studies 3 (1): sid. 120–170. ISSN 2305-6754. http://slovene.ru/ojs/index.php/slovene/article/view/47. Läst 1 augusti 2021. 
  • Mankov, Alexander (2017). ”Gammalsvenskbydialekten: En översikt av morfologin”. Ideologi, identitet, intervention. Nordisk dialektologi 10. Nordica Helsingiensia 48, Dialektforskning 5. Finska, finskugriska och nordiska institutionen, Helsingfors universitet. sid. 401–412. https://helda.helsinki.fi/handle/10138/224299 
  • Mankov, Alexander (2018). ”The dialect of Gammalsvenskby: Scandinavian–Slavonic language contact”. Endangered languages and the land: Mapping landscapes of multilingualism, Proceedings of FEL XXII/2018 (Reykjavík, Iceland) (London: FEL & EL Publishing): sid. 98–105. https://www.elpublishing.org/docs/4/01/FEL-2018-15.pdf. 
  • Mankov, Alexander (2020). ”The Dialect of Gammalsvenskby: An Outline of its Phonology”. Svenska landsmål och svenskt folkliv 142: sid. 67–106. https://kgaa.bokorder.se/en-us/article/4219/svenska-landsmal-och-svenskt-folkliv-2019. 
  • Schötz, Susanne; Asu, Eva Liina (2015). ”In Search of Word Accents in Estonian Swedish”. Proceedings of ICPhS 2015 (University of Glasgow). http://www.icphs2015.info/pdfs/Papers/ICPHS0314.pdf. 

Vidare läsning

  • Bergfors, Erik Olof (1979). ”Jan Utas’ manuskript «Gammalsvenskby-dialekten»: En kort presentation”. Svenska landsmål och svenskt folkliv: sid. 190–195. https://www.isof.se/download/18.317326fe1795688972721c98/1622044625580/Svenska%20landsm%C3%A5l%20och%20Svenskt%20folkliv_1978-79_h303.pdf. 
  • Forsman, Ludvig (2014a). ”Svensk etnicitet utan svenskt språk i Gammalsvenskby”. i Lindström, Jan; Sofie Henricson; Anne Huhtala; Pirjo Kukkonen; Hanna Lehti-Eklund & Lindholm, Camilla. Svenskan i Finland 14. sid. 47–60 
  • Forsman, Ludvig (2014b). ”Perfektums försvinnande i Gammalsvenskbydialektens slutskede: En studie av multikausal språkförändring.”. Finska, finskugriska och nordiska institutionen vid Helsingfors universitet. sid. 63–74. http://hdl.handle.net/10138/144498 
  • Forsman, Ludvig (2015a). ”Language shift in Gammalsvenskby. A nexus analysis of the shift to Ukranian in a traditionally Swedish-speaking community”. Journal of Sociolinguistics 19 (1): sid. 37–61. 
  • Forsman, Ludvig (2015b). ”Svetlanas svenska. Avvikelser eller förändring hos en semitalare av Gammalsvenskbydialekt”. Folkmålsstudier 53: sid. 9–33. https://journal.fi/folkmalsstudier/article/view/82146/41334. 
  • Karlgren, Anton (1924). ”Gammalsvenskby: Land ock folk”. Svenska landsmål ock svenskt folkliv: sid. 1–64. https://www.isof.se/download/18.317326fe1795688972720cdc/1622030502152/Svenska%20landsm%C3%A5l%20och%20Svenskt%20folkliv_1924_1_h162.pdf. 
  • Karlgren, Anton (1953). ”Gammalsvenskby: Uttal och böjning i Gammalsvenskbymålet”. Svenska landsmål och svenskt folkliv. https://www.isof.se/download/18.317326fe1795688972721a70/1622041785159/Svenska%20landsm%C3%A5l%20och%20Svenskt%20folkliv_1952_bilaga_h264.pdf. 
  • Mankov, Alexander (2019). ”Slavonic Loanwords in the Dialect of Gammalsvenskby”. Svenska landsmål och svenskt folkliv 141: sid. 29–73. https://kgaa.bokorder.se/sv-se/article/3788/svenska-landsmal-och-svenskt-folkliv-2018. 
  • Noreen, Adolf (1903). Vårt språk: nysvensk grammatik i utförlig framställning. Band 1.. Lund: Gleerup 
  • Olsson, Rut; Larsson, Hjalmar (1996). Gammas katthann: på gammalsvenska. Visby: Sveriges kyrkliga studieförb. (SKS) 
  • Svedberg, Göran; Mårtensson, Erik (2001). Gammalsvenskby: En by i Ukraina. Malmö: J R Hain. 
v • r
Svenska dialekter
Östsvenska mål
Norrländska mål
Sveamål
Götamål
Sydsvenska mål
Övriga mål
Övrigt
* – övergångsdialekter